Skillingmark Frammegården 20 maj

Nu blir det en lång berättelse här om vår vistelse på spökgården frammegården. 

Avfärd ett förväntansfullt gäng och fullproppad goffe. 

Vi kom fram till Skillingsfors strax efter 3 halv 4 kanske efter en pizza i Koppom och ett besök på deras lilla lanthandel där i Skillingsfors. När vi kom fram till huset var det lugnt och fridfullt. Kollade runt lite snabbt, bar in packningen sen fixade vi kaffe och tog en fika på den lilla verandan. 

Såg oss omkring i huset, tog en massa bilder, fixade till saker som sägs locka fram spökena. Bäddade, såg oss omkring mera. Brorsan fixade en brasa i stora salen på nedervåningen. 

Stora salen. Här inne hängde vi mest, spelade yatzy, kortspel och läste gamla gästböcker. Det som senare ska komma att hända här och få oss att packa ihop och åka hem ska jag berätta om senare. 

Vet inte riktigt hur jag ska återberätta kvällen på ett bra sätt och lyckas fånga känslan. Men jag ska göra så gott jag kan. 

På övervåningen fanns en liten hall, en stor sal, ett litet rum och en skrubb. 

I den ena rummet som kallas för likrummet och där det sägs att en mamma förlorade sitt barn sägs det att man ska kunna höra henne förtvivlade skrik och barnets gråt. När man klev in det rummet så kände man hur det blev tungt att andas, som ett tryck över bröstet och hjärtat började slå. Som att man kunde känna ångesten som funnits där inne. 

Bilder från likrummet. 

Hela övervåningen var otroligt kall, man kände kalla kårar längs ryggraden och fortfarande efter flera timmars eldande  (värme stiger som alla vet) var det fortfarande sjukt kallt där uppe och man frös så fort man gick dit. 

I skrubben uppe sägs 2 barn ha blivit instängda och dött. 

I den stora salen uppe sägs barnen leka, pianot spela och gungstolen gunga. 

Dörren till skrubben där i stora salen. 

Skrubben får sin  egen berättelse senare i inlägget.  

Hallen uppe. 

I köket var det nyare med alla tänkbara vitvaror, diskbänk osv. Man kom in i köket och hade stora salen nere brevid köket. Ett litet rum mellan stora salen och köket. Köket var också helt otroligt kallt, vi startade ett element som gick för fullt från start och eldade rejält i rummet brevid men utan att få upp värmen. Bäddade dock i köket, kändes tryggast närmast dörren ut. 

Mellan stora salen och köket fanns ett otäckt litet rum. 

Den här bilden gav mej creeps. Tanken på att barnen finns kvar i huset. Tillsammans med många fler då det verkar som det bott änglamakerskor på gården och barn ska finnas begravda lite varstans där. 

Ska försöka att återberätta så gott det går vad som sen skrämde bort oss. 

Första oförklarliga saken som händer är utomhus. Vi ska gå och kolla en sak som syrran sett. Nån gammal jordkällare typ. På väg dit tvärdör ficklampan och går inte att tända men så fort vi är tillbaka vid huset igen är ficklampan som vanligt. Inget stort men värt att nämnas. 

Nästa sak händer vid ungefär halv 10 tiden på kvällen. Vi sitter i stora salen nere och spelar yatzy när ett knäppande ljud hörs från köket samtidigt som man svagt hör hur pianot spelas på övervåningen. Avlägset och inte vidare skrämmande. Samtidigt uppe har vi lagt en boll i öppningen till skrubben då det sägs att barnen där flyttar/sparkar boll. När vi går upp sen har bollen knuffas in i skrubben och ligger exakt där den låg när vi kom. Försöker själva peta iväg bollen för att se vart den landar men omöjligt den hamnar inte där så inga vinddrag eller så som kan ha flyttat den. Verkar också som gungstolen flyttats då jag är säker på att den stog mot ett bord men den står fritt när vi kommer upp. 

Så här lämnade vid det. 

När vi kom upp igen. Syrran flyttade några saker och vi la tillbaka bollen. 

Sen är det lugnt en stund, jag förslår att vi ska spela yatzy igen för då blir det lugnt så kanske nåt mer händer. Andreas säger att dom ska komma fram typ så han får se att nåt finns... 

Syrran börjar skriva då hörs ett litet ljud, laddaren som ramlade ner enligt Andreas. 2 sekunder senare skrapar det till i linneskåpet  bakom oss så vi flyger upp allihopa. Vi hinner inte mer än ställa oss upp så är det nån som stampar i golvet där vi står. Gissa om vi sprang?! Vilken panik, helt darriga och riktigt rädda. Men tillslut vågar vi oss in, hör dock ett dunkande ljud denna gång och försvinner ut lika fort igen. Detta dunkande visar sej dock komma från ett gäng som åkt dit för att skrämma oss. Alltså fy vad irriterande och dom fick höra vilka idioter dom var. Frågar dom hur länge dom varit där... Får till svar att dom kommit strax innan och var på baksidan när vi kom ut första gången. Alltså var det inte från dom smällen i golvet eller skapandet kan ha kommit ifrån. Jag syrran och Tom är sen inuti huset med en av tjejerna som skulle skrämmas resten sitter ute med Andreas. När vi kommer ut senare frågar han oss om vi möblerat om? Nej pratat! Men ute hade dom hört hur möbler flyttade sig. Jag, syrran och Tom är sen tillbaka ini stora salongen när det skrapar ifrån skåpet igen. Fort ut för att se vem som jävlas men alla sitter på framsidan och Andreas bedyrar att dom vart där hela tiden. Googlar sen och det visar att fler hört skapandet inuti linneskåpet. Gänget drar sig tillbaka och vi blir ensamma igen. Inte fullt lika tuffa och börjar tveka på att stanna och vi har redan bestämt att sover gör vi inte. 

Vi packar, diskar och grejar, funderar på vad vi ska göra egentligen. Bestämmer sen att vi ska åka. Känner en stark ovilja att ens vilja vara där. När Andreas går upp för att ställa tillbaka allt vi ställt till för att störa dom så har saker flyttat på sig och när han ska ta bort badbollen och stänga igen skrubben åker bollen iväg in innan han hinner fram dit.  Nu är det inte att fundera på ens vi ska hem! 

Plötsligt infinner sej ett lugn i köket, det känns som vi är ensamma igen och från att vara iskallt blir det ljummet  i rummet. Påpekar detta och undrar om det beror på att vi ska åka hem? Och så känner jag hur det fryser kring hela ryggraden, rummet blir kallt igen och vi hör svaga röster typ.. Och så hamnade vi ute igen då där är det tryggast helt klart. Ser hur nycklarna till huset som vi hängt upp inne svajar sakta trots att vi säkert varit ute en kvart. Vågar oss i och packar klart, städar, släcker elden. Andreas är ensam ute och packar bilen när "någon" går förbi han. Ingen av oss då vi är samlade alla 3 i köket. Nångång under denna tiden har också ljuset släckts i rummet innanför köket och stora salen nere. Och det hörs knackningar. 

Klockan var nog halv 1 kanske när vi begav oss från gården mot destination hemma. Vi sa aldrig mer, nu har vi utmanat ödet så det räcker. Been  there done that! Vad säger vi idag? Ja till en början stog jag fast vid att jag inte gör om det men ju mer dagen gått och gårdagen känns så sjukt overklig att jag måste dit igen. Så vi ska boka på nytt och åka igen. Måste se vad som händer då. Om det händer nåt. Hur det känns. Har inte för avsikt att fixa natten men jag måste dit igen.. 

 Lite ledsen att jag inte fick dricka morgon kaffe på den vackra gård men inatt ja det går inte ens sätta ord på hur det kändes och det var otänkbart att stanna totalt jävla otänkbart.