Funderingar
Vill gärna höra andras reflektionen också, vad tycker ni? Jag står för min åsikt att är man mogen nog att skaffa barn ska man också vara mogen nog att ta förändringarna som följer men sen är det upp till var och en hur man vill ha det. Och sen menar jag absolut inte att det är fel att gå ut nån gång ibland, ha egen tid osv. Men inte alltid va? Och inte när ens bebis knappt är ett par veckor gammal tillexempel.....
sjukt bra! fattar inte hur folk tänker. jag skulle sitta och hålla min unge jämt, vägra släppa den och definitivt inte lämna bort det underbara..
Håller helt med dig. Förstår inte varför man skaffar barn om man tycker och tror att livet ska kunna vara som det var innan. Jag har varit ute3 gånger sedan jag blev med Engla och druckit någon öl någon gång i fall hon varit hos Tommy men jag har aldrig lämnat bort henne för att gå ut och festa.
Det är så att jag fått höra under åren sedan jag fick Engla att jag blivit "gammal" och att jag måste kunna "släppa på att vara mamma ibland" men HUR gör man det? Man är ju mamma 24/7 året om i vilket fall så jag förstår inte riktigt resonemanget. Tyvärr har jag hört mest om detta från den andre föräldern, han som ska finnas där och stötta mig men hur som, de flesta vet att skillnaden på att vara mamma och pappa är fruktansvärt stor och dessvärre är det lättare för dom att "släppa" på föräldra rollen. Jag tror du kommer bli en toppen mamma med den inställningen du har och ert barn kommer ha en säker och trygg framtid. All lycka till er från mig, Engla och magen <3
Helt rätt har du! Finns allt för många (se bara i den här stan, bekanta och folk man känner till) som näst intill skiter i sina barns uppväxt och trygghet. Allt för att få vara ute med kompisar. Men som du säger så borde det finnas en balans. Manfår inte glömma sej själv även om man fått nått som är så mycket viktigare!
Så som du tänker tänkte ja med.. men idag när jag fick vara ensam i nästan 3 timmar så va de skönt =) ok att hon bara är 15 dagar, men ja har ju ingen som kan hjälpa mig så som de som har "göbbar" men ja hade ju gett henne mat och hon va nybytt =) sen visste ja att hon skulle sova sitt långpass. Men du ska veta att jag sakna henne. men de va ändå gott att kunna gå ut med hunden själv en stund. Nu hoppas ja du förstår mig rätt =) Men ja säger då de man klarar allt att vara ensam med ett barn, men de är skönt när man får lite hjälp ibland mä =D
Lollo: Jag tycker det är skillnad på att behöva göra vardagssaker och på att inte kunna ta föräldra ansvaret när det blir helg. Det du gjorde idag var ju nåt som är självklart för dom som är två. Klart du också ska ha lite hjälp ibland :)
Tänker man så så är du helt klart mogen att bli förälder iaf! Har man en bra inställning så kan det ju inte bli fel. Som du säger, prioriteringar! Har chockats av alltför många unga föräldrar och deras livsstil..
Jag brukar kika in här ibland - du vet säkert inte vem jag är :P
Men du har så rätt i det du skriver - jag fattar mig inte heller på folk som lämnar bort sina barn jämt och ständigt för att festa.
Jag har ju två barn, visst har jag varit ute och festat men man får ju prioritera. Det är inte ofta jag går ut - och går jag ut så ska det vara någonting speciellt.
Man behöver lite egentid ibland, men inte fredag lördag varje helg - det är tufft med barn! :)
Lollo-Alltsådu svarde ju på nått helt annat än det honskrev. Och fick det att låta som att hon tyckte att man inte kunde lämna bort barnet några timmar för att vara själv lite i vardagen. Vilket egentligen är självklart och eftersom manoftast är två så så är dte ju normalt att få vara och tycka om att vara ensam 2-3 timmar somdu skrev att du va. Även längre än så! Hon skrev ju om att verkligen lämna bort barnet varje helg, för att gå ut och festa! Enväldigt stor skillnad! Förlåt men blev mest som att du svarade för att låta lite duktig istället för att svara på det hon skrev. Och sånt gör mej lite irriterad. Särskilt när du började inlägget "Så som du tänker tänkte jag med..." Det va ju liksom helt fel handling..