Alltså finns det något så härligt som djur ibland? Följande utspelade sig i köket igår:

Tina står längst ute på kortkanten av köksbordet, jag sitter på en stol, syrran och hennes kompis står upp. På köksbordet invid väggen står Kurre. Kurre "fäller" ner huvudet och går snabbt och beslutsamt fram till Tina som en ångvält och kör huvudet rakt i sidan på henne med resultat att hon flyger av bordet. Sen brer han nöjt ut sej över kortkanten på bordet och vill bli klappad medans Tina försöker återhämta sej från chocken liggandes på köksgolvet.
Tror ni jag skratta så jag grina eller?

Annars var gårdagen en lugn dag, var på en lång promenad med Wilma i skogen. Bestämde mej för att utforska hur långt man kunde gå skogspormenaden och det var en bit det men vi hamnade ute på Kilavägen så småningom och kunde ta raka spåret hem. Dock gillade inte Wilma när det kom stor lastbilar och åkte förbi oss. Men det är bra för henne att gå lite olika, i skogen får hon springa fritt inom flexits 8 metrar från mej medans det blir kort koppel när vi går i närheten av vägen. Tror jag ska ta med henne på stadspromenad nån dag med, så kanske hennes folkglädje mattas av lite av att det blir för många och hon rimligtvis inte kan hälsa på alla. För så fort vi möter folk på dom vanliga promenaderna är hon alldeles till sej och vill hälsa på alla.

Här kommer förresten lite bildbevis på att Wilma är en helt normal hund!

Intar ryggstödet eftersom det inte finns nån plats kvar i soffan. Bekvämt?

Helt normalt sätt att äta ben på, släng dej på rygg med alla fyra benen i konstiga positioner och stoppa sen ner hela tuggbenet i halsen på dej själv. Gott!

Älskar denna bilden, dom tränar plats och Wilma slår sin tass på handen istället för att lägga sej på golvet som tänkt.