Trött och besviken

Igår fick jag samtalet som jag inte har längtat efter, samtalet som sa att min placering för hösten är Norelund. Jaha ja vad ska man göra, bara att gilla läget tänkte jag först? Hade hopp om att jag skulle hamnat någon annanstans, trivdes inget bra när jag var det sist. Vill inte springa i trappor/cykla runt dagarna i ända heller för den delen. Kände aldrig mej som en i gruppen varken där eller i Annelund utan mer så att man en som är vid sidan av. Något jag aldrig märkt av som timvikarie varken i omsorgen eller hemtjänsterna där jag vart men det kanske så man är när man är BE?  Jaja hursomhelst så idag kom chefen på stödboendet in och säger att jag behövs kvar där och han ska prata med Ceasar om detta och att jag ska dela min tid mellan boendet och Norelund. Vilket kände som en mycket bättre situation än den som var så har gått runt och vart lite små glad hela dagen och väntat på samtalet som ska säga att det är fixat. 20 minuter innan jag skulle sluta idag kommer chefen in och säger att det inte går. Att hon på BE anser att jag behövs lika mycket där. Jo visst måhända att hon anser det medans chefen på boendet anser samma sak för egen räkning. MEN i det stora hela, kunde ingen ha frågat mej vad jag vill? Jovisst chefen vet vad jag vill. han vet att jag tusen ggr hellre delar min tid mellan arbetsplatserna. Men känns återigen som det inte spelar nån som helst roll vad jag vill/önskar utan det ska vara vad dom bestämmer bakom skrivbordet. Känner mej överkörd totalt då det verkligen inte handlar om något som är orimligt utan nåt helt klart genomförbart då jag behövs på båda ställena.  Är det då inte bättre att få vara det? Nej för då bestämmer nån som överhuvudtaget inte känner mej vad jag ska göra. Och kan tyckas som jag gnäller, stackars liten som har ett jobb eller vadå? Men det är inte det, det handlar om att det totalt kvittar vad jag vill utan hur dom bestämmer att jag ska ha det och det är som sagt inte nåt omöljigt jag kräver inget som finns utan bägge jobben finns. Och för min egen del skulle jag iaf veta till viss del hur mitt schema skulle se ut fram tills dess att jag ska gå på (förhoppningsvis?) hp. Nu vet jag ingenting och så vill inte jag ha det...

Kommentera

Kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0